Spirituell paus med Akademin.net

Lyssna på vår nya podd här! Vi samtalar med Eva från Vattumannen och får ett boktips.

Nu kan du lyssna på vår podd här!

Här är första podden! Den handlar om mediala barn, ett ämne som vi också kommer att prata mer om under våra torsdagskvällar i höst.

På väg

På väg.

Jag reser mycket i mitt arbete. Att hitta rätt kan vara svårt, särskilt före GPS: ens tid. Jag har hört otaliga vägbeskrivningar där jag ska köra genom rondellen och vid trafikljuset och macken ska jag ta till höger. Hjälp, det finns ju trafikljus, rondeller och mackar överallt! När jag försöker ringa är telefonen avstängd eftersom man vill slippa telefonsignaler under seansen. Jag blir nervös och tappar helt det lilla lokalsinne som eventuellt finns där. Till slut inser jag att det bara att vänta på ett otåligt samtal: Har du glömt bort oss?

Min räddning blev en julklapp från maken, ja just det, en GPS. Den är en räddande ängel! En vägvisare som aldrig blir otålig. Nu är jag inne på tredje generationen. Jag byter guide också, när jag tröttnar på en kvinna byter jag till en man och inbillar mig att han är bättre som guide och vice versa. Nu finns det många röster att välja på och det är bara att välja. Barnbarnen tycker att GPS:en är lika tjatig som mamma, så vi byter till någon annan, men det är samma tjat ändå.

Min GPS har lärt mig något om nåd. Hur mycket jag än kör fel så får jag nya direktiv om hur jag ska ta mig fram. Ibland måste jag vända och även om jag struntar i det uppmanar mig den tålmodiga rösten att vända gång på gång. Jag kör på och till slut har det öppnats en ny väg framför mig som leder mig rätt. Inte ett hårt ord inget fördömande. En mild stämma som ständigt försöker leda mig rätt. Om jag stannar en stund finns den där och återupptar sina vänliga vägvisningar, fortsätt 26 km, ta avfarten, ta tredje avfarten i rondeller, destinationen finns på höger sida o s v.

Jag blir påmind om den nåd som kommer till oss, från ett annat håll, den som kommer som en oförtjänt gåva. Nåden är inget man förtjänar eller kan kräva ut som resultat av det man gjort. Nåd är inte en lön, eller en belöning, inte en konsekvens av handlande eller rätt tankar. Nåd kan vi få helt oförtjänt. Den finns där för att vi är älskade, för att vi är sedda och viktiga, för att ingen ska vara glömd eller aldrig få en chans.

Jag litar till att det finns nåd och förlåtelse för oss. Men det betyder inte att allt är accepterat och att man inte behöver ansvara för sina handlingar. Ingen GPS kan guida mig upp ur diket eller kompensera för dåliga däck. Ingen ängel eller guide kan tvinga dig att köra försiktigt men du kan bli påmind om det, om du lyssnar.

Guider, hjälpare och änglar kan finnas där för oss, de kan ge oss råd och vägvisning som kommer ur kärlekens källa och den personliga omtanken om var och en av oss. Det finns en fara när man tror att dessa andliga hjälpare ska uppfylla våra krav och önskningar, att de ska fungera som en bank eller en betjänt, att de ska se till att rätt saker händer på den tid vi själva önskar. Det är inte ovanligt att vi kräver allt möjligt av våra guider och hjälpare eller av änglarna och dessutom ger ultimatum: ”Om jag inte får ett tecken nu så slutar jag bry mig om min andliga utveckling. Om det är meningen får väl guiderna ordna pengar till det också.”

Ett gott råd jag läste häromdagen handlade om att lita på andligt beskydd och att låsa bilen när du lämnar den. Vi har ansvar för det vi gör och för allt det vi förvaltar. Vi ingår i ett större sammanhang, ett sammanhang som inte bara är materiellt och fysiskt det är andligt också. Vi är sammanlänkade med alla människor på jorden, med tidigare generationer, med kommande generationer och med allt som existerar, har existerat och som kommer att existera på alla olika sätt.

Alla dessa funderingar har lett till en insikt för mig. Insikten att mina beslut, mina handlingar och mina tankar påverkar inte bara min närmaste omgivning, det påverkar allt och alla hela tiden.

En skrämmande insikt! Jag gör många medvetna fel och säkert ännu fler omedvetna. Det kan vara konsekvenser som jag inte kan förstå eller förutse, det kan vara konsekvenser som jag kan ana att de kan komma men som jag hoppas slippa. Ibland verkar det bara finnas val som handlar om pest eller kolera? Vart tog andra valmöjligheter vägen? Var finns den GPS som visar oss nya väger och andra alternativ när vi har kommit vilse?

För mig ger hoppet om ett nåderikt och barmhärtigt universum mod att trots allt försöka och försöka igen. Om jag inte hittar rätt på en gång finns det förhoppningsvis en ny möjlighet. Kanske en betydligt besvärligare och längre väg men det kan finas ett annat sätt att nå fram. Jag vågar tro att vi inte är övergivna, trots allt!

Vendela Cederholm

 

Är du också AMIR? Ses vi i Nangijala?

VI får många frågor som handlar om det andliga. Det är personer som är oroliga för att en ande förföljer dem eller har tagit plats i dem. Det kan handla om oro över om en kär person, har han kommit till ljuset eller måste han irra omkring i förvirring? Är min sjukdom orsakad av något i andevärlden? Är det någon som skickar onda tankar som orsakar allt mitt elände? Är vårt hus hemsökt av platsbundna andar. Hur gör jag för att skydda mig mot onda andar? Kan andarna ta min kraft och göra mig illamående?

I vårt sekulariserade samhälle finns ett andligt vacuum, religionen är förpassad till den privata sfären, barnen får ytterst lite kunskaper i skolan och föräldrar är rädda för att påverka sina barn. Resultatet är ett samhälle med ”andliga analfabeter ” som saknar referensramar och grundhållning i andliga frågor. De stora berättelserna är ute. Det är svårt att förstå såväl konst som musik och litteratur när man inte har den grund som krävs.
Astrid Lindgren har gett oss en del nya berättelser. ”Vi ses i Nangijala” lyder texten på kransen till begravningen. Då förstår alla vad man menar.Ett vacuum vill fyllas, det drar till sig det som bjuds och utan något att referera till blir nästan allt godkänt utan vidare reflektion.År det därför vi på allvar ställer dessa frågor? Efter tolv års skolgång?Vi borde väl veta att sjukdomar har andra orsaker än onda andar eller fel tänkesätt.

Är du AMIR?Andlig Men Inte Religiös, eller på engelska SBNR, Spiritual But Not Religious. Det blir allt vanligare att kalla sig AMIR. På face Book hittar man SBNR.org där man diskuterar och analyserar fenomenet.Varför kallar man sig gärna andlig men avvisar religiös?Religiositet är något förlegat och gammaldags som inte gäller i vårt moderna, sekulariserade och upplysta samhälle. Medeltida föreställningar har vi vuxit ifrån och ersatt med förnuft och valfrihet − eller har vi det?Vad är det som vi tar avstånd från? Individualismen är mycket stark i vårt samhälle. Vi vill inte tillhöra ett kollektiv. Det är viktigt att vara den man är, en speciell person. Många känner närmast motvilja mot att bli kategoriserade, satta i ett fack. Som individ vill du vara unik.

Andlighet är nutid och religiositet hör följaktligen till dåtiden

Blotta ordet religion har så många mörka fläckar och ger ofta negativa associationer som makt, dogmatism, övergrepp, synd och skuld, underkastelse, krig och pådyvlade trosuppfattningar. Inte konstigt att man inte vill vara religiös?

Om jag säger att jag är religiös hur blir jag uppfattad då? Kanske som en lätt naiv och godtrogen person som läser Bibeln bokstavligt, går i kyrkan, ber aftonbön och förmodligen tillhör jag en frikyrka. Tarotkort och seanser är inget för en religiös person, eller hur?

Om jag säger att jag är andlig, hur blir jag uppfattad då? Kanske som en person med genomtänkt livsåskådning, som har ett öppet sinne för andliga ting och deltar i många olika slags andliga evenemang, seanser, änglamingel eller meditationer som jag väljer för att det passar mig, inte för att det är något man bör göra.

Med detta sätt att se på andlig och religiös är det förstås omöjligt att vara både och.

Det verkar närmast vara tabu att tillhöra en religion, häromdagen läste jag på en hemsida som tillhör en kyrka att den var religiöst obunden!? Hur kan en kyrka vara religiöst obunden? Jag anar att svaret skulle kunna vara något i stil med ”Vi tror att människor ska få bilda sig en egen uppfattning och vill inte tvinga in någon i ett synsätt som inte passar honom/henne. Vi är inte en traditionell kyrka och representerar inte en stor organiserad religion av den gamla sorten.

Varannan svensk tror på ”en ande eller livskraft” skriver DN 26/6 2015. Det är näst flest av samtliga europeiska länder.

I ”Det gudlösa folket” av DavidThurflell kan vi läsa att ”Få i Sverige kallar sig kristna i dag. Ändå följer de flesta av oss kulturella kristna traditioner utan att betrakta dem som just kristna. Men när familjer som kommit hit från Irak eller Somalia firar ramadan och bär slöja betecknar vi dem direkt som muslimer och deras beteende som ett uttryck för deras religiositet.”

Vi firar gärna jul och påsk, vi ger våra barn kristna namn, firar dop och bröllop i vackra medeltida kyrkor, åtta av tio svenskar är medlemmar i Svenska Kyrkan. Men vi anser oss inte religiösa.

Låt inte det andliga tomrummet fyllas av vad som helst! Undersök källorna till det som påstås, reflektera och fundera, stämmer det här med dina grundläggande värderingar, din livssyn och din grundhållning i livet?

Det är i vardagen som vi prövas. Andligheten genomsyrar hela livet och kan inte förpassas till en privat sfär.

Fördjupa och utveckla ditt mediumskap 11 – 14 aug 2015

En intensiv fortbildning för dig som är verksam inom det mediala och vill fördjupa och utveckla mediumskapet. Du får mycket träning och individuell vägledning.
Praktiska övningar, reflektion och samtal varvas med teori.
Läs mera och anmäl dig här >>

Fest med kvinna i slöja, utländska kryddor och frukter på bordet.

Jul med familjen, traditioner som förs vidare från generation till generation. Julmat med spännande kryddor som kryddnejlikor och kryddpeppar förgyller sillen, skinkan och köttbullarna, saffran till våra lussekatter och ingefära och kanel till våra kära pepparkakor. Som avslutning njuter vi av nötter, fikon, russin och dadlar.

Vilken tur att våra förfäder uppskattade det som kom från mellanöstern och gjorde sig besvär att frakta hit alla godsaker så att vi också kunde få ta del av det som kom från utlandet och införliva det i våra traditioner.

Julspel med Jesusbarnet i sin krubba, Maria och Josef, se på deras kläder! Maria bär blått, det är hennes färg och hon bär slöja. Josef har traditionell lång mantel. Vad annars? Vad har prästen på sig? Titta en gång till, det är en österländsk dräkt förstås.

Efter julspelet i vår lilla kyrka blir det risgrynsgröt. En mandel i gör det extra spännande.

Svensk mat, svensk jul?

Undrar vad svensk jul skulle vara utan mellanöstern?