På väg

På väg.

Jag reser mycket i mitt arbete. Att hitta rätt kan vara svårt, särskilt före GPS: ens tid. Jag har hört otaliga vägbeskrivningar där jag ska köra genom rondellen och vid trafikljuset och macken ska jag ta till höger. Hjälp, det finns ju trafikljus, rondeller och mackar överallt! När jag försöker ringa är telefonen avstängd eftersom man vill slippa telefonsignaler under seansen. Jag blir nervös och tappar helt det lilla lokalsinne som eventuellt finns där. Till slut inser jag att det bara att vänta på ett otåligt samtal: Har du glömt bort oss?

Min räddning blev en julklapp från maken, ja just det, en GPS. Den är en räddande ängel! En vägvisare som aldrig blir otålig. Nu är jag inne på tredje generationen. Jag byter guide också, när jag tröttnar på en kvinna byter jag till en man och inbillar mig att han är bättre som guide och vice versa. Nu finns det många röster att välja på och det är bara att välja. Barnbarnen tycker att GPS:en är lika tjatig som mamma, så vi byter till någon annan, men det är samma tjat ändå.

Min GPS har lärt mig något om nåd. Hur mycket jag än kör fel så får jag nya direktiv om hur jag ska ta mig fram. Ibland måste jag vända och även om jag struntar i det uppmanar mig den tålmodiga rösten att vända gång på gång. Jag kör på och till slut har det öppnats en ny väg framför mig som leder mig rätt. Inte ett hårt ord inget fördömande. En mild stämma som ständigt försöker leda mig rätt. Om jag stannar en stund finns den där och återupptar sina vänliga vägvisningar, fortsätt 26 km, ta avfarten, ta tredje avfarten i rondeller, destinationen finns på höger sida o s v.

Jag blir påmind om den nåd som kommer till oss, från ett annat håll, den som kommer som en oförtjänt gåva. Nåden är inget man förtjänar eller kan kräva ut som resultat av det man gjort. Nåd är inte en lön, eller en belöning, inte en konsekvens av handlande eller rätt tankar. Nåd kan vi få helt oförtjänt. Den finns där för att vi är älskade, för att vi är sedda och viktiga, för att ingen ska vara glömd eller aldrig få en chans.

Jag litar till att det finns nåd och förlåtelse för oss. Men det betyder inte att allt är accepterat och att man inte behöver ansvara för sina handlingar. Ingen GPS kan guida mig upp ur diket eller kompensera för dåliga däck. Ingen ängel eller guide kan tvinga dig att köra försiktigt men du kan bli påmind om det, om du lyssnar.

Guider, hjälpare och änglar kan finnas där för oss, de kan ge oss råd och vägvisning som kommer ur kärlekens källa och den personliga omtanken om var och en av oss. Det finns en fara när man tror att dessa andliga hjälpare ska uppfylla våra krav och önskningar, att de ska fungera som en bank eller en betjänt, att de ska se till att rätt saker händer på den tid vi själva önskar. Det är inte ovanligt att vi kräver allt möjligt av våra guider och hjälpare eller av änglarna och dessutom ger ultimatum: ”Om jag inte får ett tecken nu så slutar jag bry mig om min andliga utveckling. Om det är meningen får väl guiderna ordna pengar till det också.”

Ett gott råd jag läste häromdagen handlade om att lita på andligt beskydd och att låsa bilen när du lämnar den. Vi har ansvar för det vi gör och för allt det vi förvaltar. Vi ingår i ett större sammanhang, ett sammanhang som inte bara är materiellt och fysiskt det är andligt också. Vi är sammanlänkade med alla människor på jorden, med tidigare generationer, med kommande generationer och med allt som existerar, har existerat och som kommer att existera på alla olika sätt.

Alla dessa funderingar har lett till en insikt för mig. Insikten att mina beslut, mina handlingar och mina tankar påverkar inte bara min närmaste omgivning, det påverkar allt och alla hela tiden.

En skrämmande insikt! Jag gör många medvetna fel och säkert ännu fler omedvetna. Det kan vara konsekvenser som jag inte kan förstå eller förutse, det kan vara konsekvenser som jag kan ana att de kan komma men som jag hoppas slippa. Ibland verkar det bara finnas val som handlar om pest eller kolera? Vart tog andra valmöjligheter vägen? Var finns den GPS som visar oss nya väger och andra alternativ när vi har kommit vilse?

För mig ger hoppet om ett nåderikt och barmhärtigt universum mod att trots allt försöka och försöka igen. Om jag inte hittar rätt på en gång finns det förhoppningsvis en ny möjlighet. Kanske en betydligt besvärligare och längre väg men det kan finas ett annat sätt att nå fram. Jag vågar tro att vi inte är övergivna, trots allt!

Vendela Cederholm