Allhelgonahelgen, en tid att tända ljus för de som lämnat oss och omfamna de som är kvar.

ljus

Det är Allhelgonahelgen och halloween. För ungefär tusen år sedan införde den tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme en gemensam dag för alla de helgon som inte kunde få egna dagar i almanackan. Vi har av tradition firat denna helg (som består av två dagar[1]) genom att tända ljus på gravarna till våra nära & kära för att minnas och hedra dem. Allt mer har, den ursprungligen keltiska traditionen, Halloween kommit att firas i Sverige. Vissa anser att den kom till genom kelternas kontakt med vikingarna. Kelterna hade högtiden Samhain och vikingarnas höstblot och det tycks som om dessa högtider sammansmälts. Samhain firades den 31 oktober då skördetiden var slut och man ansåg att de dödas själar kunde återvända till jorden denna natt. En del av traditionen innebar att man hade ljusförsedda rovor med utskurna ansikten, jack- o’ lanterns[2]. De gamla traditionerna började förändras i o m att Irland och Skottland började kristnas. I stället för att försöka utplåna de gamla hedniska traditionerna försökte kyrkan använda sig av dem. Därför flyttade alla helgons dag till den 1 november och allhelgona afton till den 31 oktober. Traditionen flyttade med emigrationen till USA och har även sammanblandats med Guy Fawkes Night och fortsatt att utvecklats. I Sverige började vi fira Halloween i början av 1990-talet och har fått ordentligt fotfäste under 2000-talet.

Men samtidigt som vi skär ut pumpor och barnen klär ut sig till monster och spöken så är detta en helg då vi skänker våra döda anhöriga lite extra tankar.

När höstmörkret sänker sig över oss och vi tänder våra ljus, på gravar och i våra hem, är det en bra tid för reflektion kring livet och döden. Livet är skört och kan ända när som helst. Som Dalai lama säger: ”det enda vi vet är att vi ska dö och att vi inte vet när”. Att värna om familj och vänner medan vi ännu har varandra blir ur det perspektivet än mer viktigt.

Vi lever allt som oftast i våra kalendrar och vad vi ska eller tycker oss måste göra framåt i tiden, undertecknad också. D.v.s. vi lever våra liv i en framtid som ännu inte gestaltat sig och som vi inte vet något om. Det är lätt att glömma nuet och de som finns med oss här och nu. Allt som oftast behöver vi därför en påminnelse om vår dödlighet och att våra anhöriga och vänner inte är givna och för evigt. Vi vet att vi en dag måste skiljas åt, men lever som om det aldrig kommer att hända. Jag blev brutalt påmind om detta häromdagen när en kär väninna, mitt i livet, hastigt och oväntat dog. Som andliga vänner var vi förstås medvetna om att våra djupaste inre inte försvinner med den kroppens död. Men våra fysiska möten med djupa samtal och glada skratt är över för den här gången. Och den sorg som jag delar med min väninnas familj och andra vänner är djup och smärtsam.

Så låt oss tända ljus, minnas och sända kärlek till våra nära & kära som gått vidare och lämnat oss kvar. Och låt oss också genom det påminnas om att livet är efemärt och därför ta tillvara på stunderna med våra kära som finns omkring oss nu. Själv ska jag köpa en pumpa och tillsammans med barnbarn göra den spökläskig.

 

[1] Alla helgons dag är en rörlig helgdag som firas den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. 2015 infaller Alla helgons dag lördag 31 oktober. Alla själars dag firas dagen efter, på söndagen (Svenskakyrkan.se).

[2] Traditionen säger att lyktorna representerade smeden Jack, som varit för ond för att komma in i himlen men lurat djävulen så att han inte kunde komma till helvetet heller. Istället fick han irra runt på jorden och för att finna vägen hällde han glödande kol i rovorna han ätit (wikipedia)