Quick fix to heaven?

Vi människor har en tendens att försöka förenkla den värld och verklighet vi lever i och söka den snabbaste och enklaste vägen. I en debattartikel i SvD (http://www.svd.se/fel-forstarka-negativa-tankar-hos-unga/i/senaste/om/debatt) kritiserar några forskare att kognitiva behandlingsprogram för deprimerade används i förebyggande syfte för ungdomar. De hävdar att risken blir att de färdiga manualerna om negativa tankar får en motsatt effekt på ungdomarna som börjar fundera på om de tänker fel. Manualerna erbjuder enkla lösningar färdiga att använda. Forskarna menar att man inte alltid vet vad som verkligen ger effekt och att orsakerna till väl- och illamående är mer komplexa.

Detta sökande efter ett universalbotemedel är tröttsamt typiskt, om än förståeligt. Det gäller verkligen inte bara inom psykologin och psykiatrin utan i högsta grad även andlig utveckling och i nyandliga kretsar. I decennier har vi andliga sökare matats med allsköns mirakelkurer som ska göra oss fria, friska, fullkomliga och upplysta. Det har varit allt ifrån kristaller, healingstavar, mirakelvatten, oljor och piller till affirmationer, ”rätt tänk”, deekshor och andra handpåläggningsmetoder. Det gemensamma är ett kraftigt förenklande av orsaken till människors lidande och snabba metoder för bot och andlig utveckling.

När det gäller fysisk hälsa räcker det knappast med att tänka rätt, vifta med en healingstav eller dricka mirakelvatten: även om kropp och själ hör ihop och har en ömsesidig inverkan på varandra. Att tro att ”rätt” tankar automatiskt leder till psykologisk hälsa är lika vanvettigt. För det innebär också att den som mår dåligt eller är deprimerad tänker fel. Att tro att andlig upplysning går att genomföra på en kafferast genom att få handpåläggning, sina chakror balanserade med kristaller eller sin aura tvättad och uppgraderad är mer än lovligt naivt. Gamla metoder för utveckling har omtolkats och urholkats till att bli en snabbkur till andlig mognad.

Dessa kraftliga förenklanden av orsak och verkan hjälper oss inte till hälsa och utveckling. De avspeglar mer vår längtan efter perfekt hälsa, lycka och fullkomning utan att behöva anstränga oss att vare sig göra djupare analyser eller seriösa praktiker. Därtill finns förstås också politiska intressen av att hålla samhällskostnaderna nere med billiga snabbmetoder och piller eller cyniska merkantilister som slår mynt av lidanden och säljer dyra mirakelmetoder.

Allting har sin plats: chakrabalansering, alternativ medicin och kognitiva manualer sin precis som skolmedicin, psykoterapi och meditation har sin. Men vi vore mer betjänta av att klarögda förstå att det inte finns några enkla lösningar eller självklara svar. Acceptera oss själva som vi är, samtidigt som vi arbetar på vår psykiska och andliga förädling och vårdar våra kroppar såsom själens tempel.  När vi gör det rämnar försvaren som håller våra narcissistiska tendenser. Och då torde vår hälsa förbättras och vår utveckling accelerera, och det är väl just vad vi vill?!

blomsteräng