12 nya ljusspridare

Den 24 maj hade Akademin glädjen av certifiera 12 nya medier. Medierna certifierades med olika inriktningar: anförvanter, andra andliga väsen och symboltolkning. Några hade valt att
arbeta med både grupper och i enskilda möten och några endast i enskilda
möten

De har alla gått en lång väg innan de nu fick sina
efterlängtade certifikat. De har bl.a. fått lära sig medialt arbete med olika
tekniker, fått grundläggande kunskap i religionskunskap, gruppsykologi och
krishantering samt parapsykologi. De har också fått grundläggande kunskap om
medvetandet och döendet ur olika andliga aspekter. Etik och konsten att möta
olika slags människor och olika situationer har varit en viktig del av
utbildningen, liksom kritisk reflektion av den information som inhämtas
medialt, såväl egen som i litteraturen. Medierna har även fått reflektera över
sin egen andliga hemvist samt sina drivkrafter att verka som medium. I
mediumutbildningen har även ingått kortare en meditations- och
utvecklingscirkelledarutbildning för att medierna framöver också ska kunna
utveckla andra. Sist men inte minst så har det varit mycket mycket praktisk
träning, såväl på skolan som på egen hand, med efterföljande handledning.
Sessioner och seanser har dessutom utvärderats av klienter och gäster. Och
slutligen har de fått göra ett teoretiskt och ett praktiskt examensprov.

Det är med stor glädje och stolthet som vi nu släpper ut dessa nya medier till omvärlden: att sprida glädje, förtröstan, vishet, kunskap, värme, vägledning, andlighet, kärlek och ljus till de människor som söker dem i olika sammanhang.  För det är fantastiskt att bli påmind om att vi inte är ensamma, att det finns en annan verklighet, att existensen fortsätter efter det jordiska livet och att vår essens är andlig och inte materia samt att vi alla får hjälp och stöd på vår ibland knöliga jordiska vandring. Så grattis alla medier, och grattis världen som får dessa 12 ljusspridare!

 

Funderingar i sköna maj om tolerans i diskussion av religion kontra samhälle

1 maj eller inte, bokföringen måste ändå göras. Så jag ger mig i kast med ”Kredit & Berit”, och hör svagt av ett föredrags- och diskussionsprogram från Tv:n i rummet bredvid. Svenska politiker och några forskare föredrar, frågar och diskuterar. Religion står på dagens agenda. Det talas om religion/er ur olika aspekter och dess förhållande till det sekulära samhället samt (in)tolerans i det svenska samhället.

Jag hör svagt i bakgrunden där jag är bland siffror och kvitton…..

Flera av talarna ställer frågan: finns Gud? Och när man talar om tolerans till religion och religiösa uttryck, kläder osv. , hör jag bara slöjor och kors nämnas.

Även om jag lyssnar med ett halvt öra, blir det väldigt uppenbart att diskussionen och anförandena inte omfattar religion som företeelse generellt, även om det är så det presenteras. Hade det gjorts skulle språkbruket och de språkliga hänvisningarna varit mer inklusiva.

T.ex. vilken gud det är som åsyftas? Om många religioner hade inkluderats så hade begreppet Gud inte varit Gud utan gud/ar med liten bokstav. Inte heller nödvändigtvis han, vilket talarna adresserade guden som. Varför inte hon eller de eller kanske något annat kosmologiskt begrepp? Kläder och andra religiösa uttrycksformer hade inte heller med nödvändighet (bara) handlat om slöjor eller kors utan kanske om rastaflätor, buddhor eller Tors hammare?

Tolerans var ett tema i diskussioner och anföranden. Men hur står det egentligen till med talarnas egen tolerans eftersom  nästan alla religioner och religiösa strömningar exkluderades från diskussionen. De s.k. världsreligionerna är 5 till antalet, men endast 3 (närmast 2) tas upp: Kristendomen (den protestantiska grenen) och Islam. Vart tog de andra vägen?

Sverige är förvisso kristnat sedan många hundra år och i protestantisk anda i o m Luther och vi hade en svensk statskyrka fram till år 2. 000. Men före Luther var vi katoliker och före dess hedningar med Asatron och s.k. folktro, d.v.s. schamanister.

Dagens Sverige är ett samhälle med många olika religiösa/andliga strömningar. Vi har buddhister i flera olika grenar, hinduer i dess mångfaldiga aspekter, sikher och kanske en och annan jainist. Det finns spiritualister, grek- och ryskortodoxa, katoliker, schamanister av alla de slag, ockultister, privatandliga, synkretister, frimurare, antroposofer, s.k. new agare[1] etc. etc. Dessa har alla sina egna gudsbegrepp med en eller flera gudar, gudinnor eller kanske ingen skapargud alls. De religiösa uttrycksformerna varierar i kläder, förhållningssätt, och accessoarer av olika slag.

Tolerans vilar på öppenhet och kunskap. Fördomar grundas på okunskap och rädsla. Fördomar inskränker och skapar intolerans mot den, de eller den grupp som fördomarna gäller. Många gånger är fördomarna omedvetna, fast vi tror att vi är toleranta och fördomsfria. Om vi ska öka toleransen behöver vi först medvetandegöra våra fördomar. Att inskränka en diskussion till 2 eller 3 religioner när man diskuterar religion och samhällelig tolerans (i TV) i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle som Sverige, är förmodligen ett utslag av oreflekterad tanklöshet. Men det är ingen ursäkt, man borde veta bättre än att exkludera den religiösa mångfald som är ett faktum och som vore en självklarhet att inkludera i en sådan här diskussion. Man undrar därför vad diskutanterna egentligen menar när de talar om tolerans och hur toleranta de själva är?



[1] Eller det som man kan kalla populärreligiositet, samtidsandlighet, folklig religiositet eller västerländs esoteri med andra begrepp, se Frisk 2013