Vad är detta för stolleprov?

Vad kan egentligen vara viktigare än att reflektera över de existentiella spörsmålen:  ens ursprung och sanna natur? Vem är jag? Vart kommer jag ifrån? Vart är jag på väg? Vad händer när jag dör? Vad kommer sedan? Vart befinner sig mina anhöriga som gått före mig? .

Frågorna är många och svaren inte givna. Åtminstone inte för alla. Men för somliga tycks svaren vara givna och frågorna onödiga. En mediumkollega till oss är för närvarande föremål för en slags hatkampanj på en blogg. Bloggaren skräder inte med sina förlöjligande ord gång efter annan och tycks ha gjort till sin  livsuppgift att förfölja och förlöjliga medier.

Om man bortser från det obehagliga i att bli utsatt och det omoraliska i att utsätta enskilda personer på det här sättet undrar man lite. Vad driver en person till att förfölja och förlöjliga medier på det här sättet? Är det den egna existentiella ångesten som ”spökar”? Eller vad handlar det om?

Man får god lust att sätta en spegel framför näsan på vederbörande, som sannerligen inte är ensam om sina attacker på medier. Spegeln som visar att det är den egna ignoransen, arrogansen, dumheten och rädslan som projiceras ut på yttre objekt. Dvs. man anklagar någon annan för det som egentligen finns inom en själv. Så som det ofta är när människor attackerar varandra. Man vill inte se sina egna beskuggade sidor.

Den som gör det till en uppgift att just utsätta andra på det sätt som bloggaren ovan, förstår dock sällan att det är sin egen bild han/hon ser i spegeln. Vederbörande tror att det är någon annan. Därav problematiken, det saknas s.k. speglingsmedvetenhet.

Det finns gott om exempel på såväl sammanslutningar som enskilda personer som beter sig på det här sättet Var och en må förvisso i sann demokratisk anda ha rätt till sin åsikt och även kunna uttrycka den. Men vad är det här för stolleprov? Vuxna människor som frångår alla vanliga regler om vett och etikett. Och detta i ett område som berör oss alla.

Borde vi i stället inte reflektera mer, samtala mer, undersöka mer? Är inte det mer fruktbart för oss alla? De färdiga svar som de gamla religionerna representerar har synsätt och metaforer som ofta inte längre upplevs  giltiga. De känns passé i vårt postmoderna, numer mångkulturella, västerländska samhälle som kännetecknas av hög utbildningsnivå och stor omvärldskännedom. Vetenskapen har i viss mån ersatt den gamla religionen, men det överskuggande scientiska förhållningssättet som är alltför materiellt hjälper oss inte, utan lämnar oss otillfredsställda och vilsna.

Låt oss i stället skapa en annan arena för att mötas kring de frågor som vi alla bär inom oss? En arena utan givna svar. Utan i stället om frågorna, teserna, hypoteserna, uppfattningarna, erfarenheterna, upplevelserna och den öppna vetenskapens försök att fånga det osynliga.

Om vi människor inte undrar över vår egen existens vore vi inte människor. Hur vi närmar oss detta varierar förstås: vissa går till medier, andra blir själva medier, somliga läser, en del söker ett  färdigt sammanhang inom en religion, andlig rörelse eller dylikt. Några av oss vill diskutera, samtala eller debattera som ett sätt att komma vidare i sina funderingar och andra vill själva uppleva. Sätten är många, behoven likaså.

Men låt oss för 17 gubbar få slippa att bli föremål för attacker, förlöjliganden, anklagelser, förföljelser och andra stolleprov från dem som inte själva vill, kan eller förmår diskutera livets gåtor på ett seriöst sätt.

Harmoni eller disharmoni – hur självkritiska är vi?

En helg med Harmonimässan, en mötesplats för andliga besökare och utställare, är över för denna gång. Det är en mässa som sprudlar av människor, produkter, diverse tjänster och behandlingar, färger och energier.

Harmonimässan är en bland flera liknande mässor, och är numer ett väletablerat fenomen. Det är en mötesplats för människor som är intresserade av (ny)andlighet av olika slag. För andliga sökare är det en möjlighet att träffa likasinnade, få smakprov på olika behandlingar eller sessioner utifrån diverse divinations- och förutsägelsetekniker/ medialitet, gå på seans, köpa allehanda produkter för kropp & själ eller lyssna på olika föredrag. För utställarna är det en möjlighet att synas och presentera sig själva och det som man erbjuder samt att träffa kollegor. Det är ett fantastiskt fint initiativ av arrangörerna, och ett otroligt imponerande arbete som de gör för att få ihop det hela.

Harmonimässan sprakar verkligen, här finns allt! Den känslige, såväl utställare som besökare, kan lätt bli yrslig av alla intryck och energier som florerar under de 2 dagar som mässan varar.

Marknader har funnits i årtusenden: en plats för att köpa & sälja, träffas, äta & dricka, beskåda och beskådas. I det gamla bondesamhället var det årets eller säsongens happening. En chans att komma ifrån det hårda arbetet en stund och träffa lite folk. En möjlighet att köpa eller sälja diverse produkter: alltifrån kreatur, spannmål, och verktyg till undergörande krämer och mediciner. Man gjorde bra eller dåliga affärer, man slogs med granndrängarna, uppvaktade pigorna, lekte, skvallrade, åt och drack.

Harmonimässan är en marknad och som innehåller allt detta: på gott och på ont. Det goda är mötesplatsen, en chans till nya intryck och idéer för besökaren. Det onda är för den som söker alltför innerligt, som är alltför skör av sjukdom, utmattning eller sorg, för den som är alltför öppen utan kunskap eller möjlighet till urskiljning.

Det goda för utställaren är liksom för besökaren en mötesplats för nya eller gamla vänner och en möjlighet att marknadsföra sig och det man säljer, vare sig det är produkter eller tjänster. Det onda är varierad seriositet, kunskap, ödmjukhet och etik. Det finns definitivt många som representerar just kunnighet, seriositet och ödmjukhet till representationer för ren hästhandlarmentalitet, självviktighet och okunskap. Det sistnämnda är inget större problem för den som varit med förr och är stabil i sig själv – hon/han tar det för vad det är. Men för den sköra och utifrån egna problem, rädslor och sorg innerligt sökande är det inte bra. Mässbesöket riskerar att bli mer disharmoniskt än harmoniskt. Vi som deltagande utställare riskerar att göra mer skada än nytta. Jag tänker t.ex. på en dam som nyligen förlorat sin make och som kom till vår monter med sin familj. Hennes önskan var en seans för att få kontakt med sin hädangångne make. Vi var där för att marknadsföra Akademins utbildningar och Föreningen för Medialt Arbete och stod därför enbart till tjänst med information. Vi hade, av olika skäl, valt att inte arbeta medialt eller ens ge några sådana smakprov. Vi ville heller inte rekommendera damen att gå till någon av de andra utställarna för en seans/medial session, även om det fanns duktiga medier där. Om en person i djup sorg och saknad ska gå till ett medium så bör det vara i en lugn och trygg miljö där det finns tid och utrymme. Inte bara för den mediala sessionen, utan även för medmänskligt samtal och stöd. En marknad är knappast den rätta platsen för detta.

Vi som själva deltar i sådana här mässor behöver kanske ta oss en funderare. Att vi vill och behöver marknadsföra oss är en sak, men frågan är på vilket sätt vi ska göra det? Vart går vårt ansvar? Vi vet att vårt område även attraherar människor som av olika skäl mår dåligt och torde behöva annan hjälp än vad de flesta av oss kan erbjuda. Därför är vårt ansvar större än om vi sålt traktorer eller kastruller. Så länge vi inte tar det ansvaret häller vi också vatten på de s.k. skeptikerkvarnarna: som oseriösa, flummiga och i värsta fall skadliga.

Dessa mässor med andligt syfte och innehåll kan vara alldeles fantastiska, men vi som ställer ut behöver fundera på vad vi erbjuder, hur vi gör det och med vilket syfte vi gör det