Medium förpassas tillbaka till garderoben!

Många av våra elever och kursdeltagare är rädda för att deras omgivning och arbetsgivare ska få reda på att de utbildar sig hos oss. De är rädda att få sparken, och/eller betraktade som psykiskt störda, konstiga, charlataner eller som svagsinta och naiva.

Nyligen bad en våra utbildade medier att få bli borttagen från Akademins hemsida för att arbetsgivaren krävt detta. Någon annan har blivit nekad arbete efter det att den potentiella arbetsgivaren hittat information om dennes mediala verksamhet på internet. Hur många som inte fått ett sökt arbete eller ens kommit på intervju p.g.a. sin mediala verksamhet kan vi bara gissa eftersom det i allmänhet inte framgår. Mörkertalet torde härvidlag vara mycket stort. Och hur många som blivit socialt utfrusna eller förlöjligade av släkt och vänner ska vi inte ens tala om.

Är det OK att diskriminera en grupp på grund av andlig/religiös uppfattning?  Nej, det ingår som en av våra mänskliga rättigheter: ”Diskriminering på grund av tro eller övertygelse är förbjuden. Förbudet gäller diskriminering mot både teistiska och ateistiska trosuppfattningar samt icke-traditionella, minoritetsreligioner och nya religioner eller trosuppfattningar. Staten måste genomföra effektiva åtgärder för att förhindra och eliminera sådan diskriminering i samhället. Detta enligt ICCPR Article 2, 5, 26 och 27; 1981 Declaration of the General Assembly Article 2,3 och 4; UN Human Rights Committee, General Comment No.22 (2)  (Wikipedia)

Sverige är också ett land med tydligt uttalad religionsfrihet, vilken uttrycks i Regeringsformens kapitel om grundläggande fri- och rättigheter. Sverige är dessutom ett land som skryter med sin tolerans och öppenhet.

Men hur är det egentligen med detta? Sverige är i dag oerhört sekulariserat, vetenskapen har ersatt religionen och kan i det närmaste betraktas som den nya religionen. Emellertid gäller detta inte privatpersoner utan mer det offentliga samhället. Enligt genomförda undersökningar så är det många svenskar som har en uppfattning/föreställning/tro på något mer än den materialistiska världen. Svenska kyrkan tappar visserligen anhängare i rasande takt, men det avspeglar troligen något annat än människors andlighet. Den s.k. privatreligiositeten har i stället ökat, andra religioners förekomst har blivit mer omfattande och påtaglig. Enligt en nyligen genomförd studie (Novusundersökning, 2012) uppgav var 4:de att de haft någon form av kontakt med andar och var femte kan tänka sig ett besök hos ett medium.

Så utifrån detta borde vi medier såväl accepteras som respekteras.  Men så är det uppenbarligen inte. Hur kommer det sig då att de medier som vågar sig ut ur garderoben snabbt blir instängda där igen?

Ett medium utövar inte bara sin tro utan tar som regel ett arvode för sina tjänster,  d v s som ett arbete eller bisyssla till annat arbete.

Det finns uttalade regler för bisysslor för offentliganställda. Dessa regleringar handlar som regel om bisysslor vilka kan betraktas som förtroendeskadliga, konkurrerande eller som förhindrande för arbetstagaren att utföra sitt ordinarie arbete. Bisysslor som handlar om andliga eller religiösa saker finns inte omnämnt utan de exempel som nämns handlar främst om högskolelärare som tar forskningsuppdrag på sidan om (konkurrerande), poliser eller domare som utför en närliggande verksamhet eller en verksamhet där deras ordinarie profession står som garant för kvalitet etc (förtroendeskadliga).

En arbetstagare är emellertid skyldig att uppge bisyssla på begäran. Men i Arbetsgivarverkets skrift om bisysslor står bl.a.” Myndigheterna får vidare inte tillämpa den lagfästa befogenheten att begära in uppgifter – eller någonannan lagfäst befogenhet de kan ha – på ett sätt som strider mot bestämmelser i grundlagarna. Härvid bör särskilt uppmärksammas bestämmelsen i 2 kap. 2 §RFsom innebär att varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådanthänseende och de så kallade förhandsgransknings- och efterforskningsförbuden i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. ”(s 33).

Det står också att arbetstagarens integritet ska beaktas och att arbetsgivaren därför inte ska begära in uppgifter hur som helst.

Är då att mediumskapet är en förtroendeskadlig bisyssla? Om det är på det viset, är det då förtroendeskadligt att verka som predikant, pastor eller utföra tjänster åt mer konventionellt accepterade kyrkor eller samfund? Är en psykolog eller psykoterapeut som även är präst förtroendeskadande för exempelvis en landstings- eller kommunal anställning? Bör en frikyrkopastor sluta med detta om han samtidigt uppbär anställning. Kan en person nekas anställning eller behöva ge upp sin bisyssla i ett religiöst samfund för jobbet skull – för att han eller hon skadar sin arbetsgivares förtroende bland allmänheten? 

Ska ett medium behöva ge upp sitt mediumskap eller släcka sin hemsida och krypa tillbaka in i garderoben för att inte skada allmänhetens förtroende för kommun, stat eller landsting (eller annan)? Den allmänhet som till ¼ säger sig själva haft kontakt med andar och till 1/5 själva kan tänkas besöka detta medium? Det blir en märklig retrorik, inte sant?

Sverige är ett land med religionsfrihet och ett land av legitimt bisysslande människor. Sverige är också ett land där den s.k. privatandligheten blomstrar. Ett land där så många människor söker sin andlighet, sina existentiella rötter, kontakt med sitt djupare själv och en större, meningsskapande och kärleksfull verklighet. Ett sökande som kan och bör ta sig många uttryck. Att gå till ett seriöst verkande medium är ett av dessa.