Framtidens mediumskap – ute ur kök och tomteloft

Framtidens mediumskap – ute ur kök och tomteloft!

Det finns många föreställningar om vad ett medium är och vad en sådan sysslar med. Många av dessa föreställningar hör mer hemma i filmens och romanernas värld än i vår faktiska. En del föreställningar är eller har varit sanna, men kan kännas föråldrade och inte riktigt i överensstämmelse med vårt (post)moderna västerländska samhälle. Somliga föreställningar är visserligen sanna, men inte särskilt smickrande för seriöst verksamma medier.

Människor som verkar medialt, d.v.s. uppfattar andra dimensioner och förmedlar information, helande, vishet etc. från dessa, har funnits så länge människan har trampat på denna jord. De har benämnts med olika namn och verkat på olika sätt beroende på bl.a. tidsepok, kultur och religion i det samhälle som de levt i.

Med de spiritualistiska föreningarnas födelse i Sverige i början av förra seklet infördes begreppen medium och seanser. Den spiritualistiska verksamheten skedde dock, i likhet med de tidigare ockulta sammankomsterna, mycket i det fördolda genom olika föreningar runt om i landet. I o m New Age rörelsens frammarsch i slutet av 1970- och i början av 1980 talet, öppnades dock dörrarna för s.k. privatandlighet på vid gavel. Nya föreningar, caféer och andra sammanslutningar bildades. Butiker som sålde allt som tillhörde det nya andliga smörgårdsbordet öppnades. Nya uttryck myntades, olika dieter förordades, alternativmedicinen fick ett uppsving och utvecklades med fler behandlingsmetoder etc. Kurser i personlig och medial utveckling blev vanliga. Många började verka medialt, uttalat som medier eller genom att använda medialitet som ett redskap i annat arbete.

Den första nyandliga ”yran” har dock lagt sig. Den yttersta grenen har sågats av och den ”Castanedianska” trollkarlsmagin har mattats av. Det har skett en sållning och en vidareutveckling. Vi befinner oss kanske i den 3:dje generations s.k. nyandlighet, som nu genom tidigare generationers genombrott och massmedias inverkan blivit vardagsmat. En generation som nu bör ha tillräckligt med kunskaper och erfarenhet för att kunna bedriva mediumskap och annat andligt arbete på mer moget och ansvarsfullt sätt.

Det är dags att kunna sammansmälta de olika grenarna i mediumskapet till en ny och mer postmodern form som bättre överensstämmer med det samhälle som vi lever i. Ett informationssamhälle med krav på kunskap och stringens, olika sorts kompetens och personligt ansvar. Det torde vara dags att kliva ut ur köket och in på arbetsmarknaden och göra mediumskapet till ett riktigt yrke. Det torde även vara dags för tomtarna att lämna loftet och gå på utbildning. Som medium1 kan man göra oändligt mycket nytta. Vi kan förmedla klokhet och förtröstan. Vi kan ge vägledning till många av dem som känner sig vilsna på sin livsväg. Vi kan hjälpa människor till växande och förståelse av både sig själva och andra. Vi kan bidra till en ökad konsekvensmedvetenhet genom att människor blir varse om att vi alla är en del av varandra i en ständigt pågående flerdimensionell livscykel. En konsekvensmedvetenhet som torde medföra att vi värnar mer om varandra och om den jord som försörjer oss och förhoppningsvis även kommande generationer. Den destruktiva turbulens som nu pågår på ett flertal ställen i världen skulle inte finnas om vi alla hade den medvetenheten.

Den som arbetar som medium kan således vara till nytta på både individ- och gruppnivå. Ett fantastiskt yrke, inte sant! Men om vi ska flytta ut ur köket och spådomens värld, om vi ska förflytta oss från gammelreligiös spiritism och tomteflum behöver vi något mer än att ”bara” vara mediala. Vi behöver kunskap. Kunskap som även producerats inom konventionell vetenskap, men utan den vetenskapliga världens scientistiska andefattighet. Vi behöver renodla och finslipa medialiteten. Vi behöver förstå att vi inte ”bara är kanaler” som är opåverkade av våra personligheter, värderingar och trossystem i det mediala arbetet. Vi behöver arbeta med den egna personligheten och med våra ”utvecklingsbara” sidor. Vi behöver etik och människokunskap. Vi behöver bli mer reflekterande och vi behöver ta personligt ansvar. Vi behöver också bli professionella och ha yrkesstolthet samt den svåra uppgiften att försöka leva som vi lär.

1 Ett uttryck som även det kan behöva ersättas