Reinkarnation – finns det?

Föds vi om och om igen?

Tanken om reinkarnation är tämligen utbredd i s.k. nyandliga kretsar. Många ser det som en självklarhet att vi återföds i något sorts cykliskt förlopp. Tron på reinkarnation har sin grund i österländsk religion (hinduism & buddhism), men har anammats i västerländsk nyandlighet. Här har begreppet vidareutvecklats och tolkas på lite olika sätt. Tanken är dock kittlande: har jag varit här förr? Hur många gånger? Vem var jag då?

Stanislaf Grof, prof. i psykiatri och en av grundarna till transpersonell psykologi, tar upp ett märkligt fall av reinkarnation i en artikel (The experience of death and dying). Det är fallet med den indiske pojken Parmod Sharma[1]. När pojken var 2,5 år sa han till sin mor att inte laga mat åt honom mer. Han hade nämligen en fru som gjorde det! Denna kvinna bodde i en stad några mil bort, där Parmod själv bott i det tidigare livet.

När Parmod var mellan 3 och 4 år började han att berätta om sitt liv i den andra staden, i detalj. Han berättade om vem han var och om sina affärer. Han sade sig vara gift och ha 5 barn, vilka han verkligen ville verkligen återse.

Han avrådde också sin far från att äta curd[2] och påstod att detta var farligt. Det var nämligen något som han hade erfarit i ”det andra livet”. Parmas familj ville, av olika skäl, dock inte göra några efterforskningar om allt det som han berättade. Emellertid nådde rykten familjens öron och det visade sig att en man, Parmanand Mehra, hade levt i den stad som Parma berättade om och dött ca ett år före Parmas födelse. Mannen hade efterlämnat hustru och fem barn. Han hade dött av följderna av en kronisk matsmältningssjukdom, som han utvecklat efter intagandet av för mycket curd på en bröllopsfest.

När Parma var knappt 5 år gammal bestämde sig familjen för att åka till den stad där Parmanand Mehra hade bott. När de kom dit betedde sig den lilla pojken som om han verkligen var Parmanand. Han hade synpunkter på både det ena och det andra när det gällde familjens interna angelägenheter. Bl.a. kritiserade han änkan efter Parmanand för att inte bära traditionell sorgdräkt utan i stället en vit sari. Han identifierade även barnen, Paramands mor och andra släktingar. Han kommenterade diverse olika saker och kom med detaljer om Parmanands liv och vanor.

Den här historien är så remarkabel att även den mest misstrogne måste ta sig en funderare över hur det egentligen ligger till. Reinkarnationstanken kan inte avfärdas alltför lättvindligt.

Det finns många frågor som väcks. Är det så att vi återföds? Eller tar vi del av en sorts kollektiv medvetandeström när vi föds in i denna värld, så att dessa minnen som Parma hade inte var hans egna utan någon annans som han slumpmässigt kommit i kontakt med?

Men om vi antar återfödelse som en hypotes: sker det en gång till eller många gånger? Parma föddes mycket snabbt, ca ett år, efter den andre mannens död. En annan fråga som då uppkommer är: hur lång tid går det mellan våra återfödslar och kan det variera? Och vart befinner vi oss under tiden? En ytterligare fråga är: kan vi växla kön eller behåller vi samma kön varje återfödelse? Återföds vi alltid i samma land eller kan det växla, och vad är det som avgör detta? Och vem är det egentligen som återföds?

Det här är ett oerhört spännande och viktigt ämne. OM tanken på återfödelse skulle anammas av den breda allmänheten, skulle det utgöra ett revolutionerande paradigmskifte. Om det dessutom är så att vi själva skapar det man benämner som karma, d.v.s. konsekvenser av tidigare handlingar, kommer vi att få skörda det som vi sått i ett tidigare liv. Det skulle skapa en slags konsekvensmedvetenhet för oss människor långt utöver det som vi annars tänker oss. Vi skulle sannerligen tänka oss för innan vi handlar, synnerhet när det gäller handlingar som kan skada andra, om vi visste att det skulle ge oss sämre betingelser i framtida liv. Eftersom vi alla har våra beskuggade sidor, skulle just medvetenheten om konsekvenserna kunna hjälpa och motivera oss till att skingra dessa. Och det är något som skulle vara till gagn för hela mänskligheten. Tänk bara, en sådan sak som rasism skulle inte finnas eftersom vi inte vet vart vi hamnar nästa gång? Samma sak med sexism och andra typer av fördomar.

Hur tänker du? Vi vill gärna ha en levande och fruktbar diskussion i denna fråga.

Hösttankar från Lottie


[1] Historien om den lille Parma kommer från en känd studie av I. Stevenson (Twenty Cases Suggestive of Reincarnation. University of Virginia Press, Charlottesville, VA, 1966).

[2] En sorts fruktröra, som påminner lite om marmelad och ofta används i bakverk.