Från Avatar via Morgonstjärnan och ner på jorden!

Som står att läsa i vår blogg under februari kan en Avatar betecknas som en nedstigning av Gud eller som Guds gestaltning på jorden. Vi frågade oss också vad är egentligen fantasi och vad är verklighet? Men om vi stannar upp vid Gud blir frågorna än fler. Vi vet alla att det finns oändligt många tolkningar och föreställningarna om Gud såsom begrepp, fenomen och företeelse. Hur Gud kan eller bör definieras har de lärde tvistat om sedan länge och kommer förmodligen att så göra i all framtid. Om Gud överhuvudtaget kan definieras? Börjar vi så fundera vidare dyker snabbt nya frågor upp? Hur är det med anden och vad är skillnaden mellan anden och själen?

I mars månad besökte Robert Carleson, fil mag i idéhistoria, Akademins fortsättningskurs för ett föredrag om Spiritualismens historia. Robert har ägnat större delen av sitt liv till att studera, filosofera och forska kring existentiella frågor och håller just nu på att skriva en bok om Spiritualismens historia under 300 år.

Robert, som betecknar sig som kristen, inledde sin föreläsning med att delge oss sina föreställningar om förhållandet mellan Gud, ande, själ och kropp. Han menar att Gud är oskapad, Gud är ljus och Gud kan betecknas som en ren och klar kunskapsförmedlare. I denna sfär finner vi ärkeängeln Gabriel, Gabriel som står som förmedlare av det gudomliga budskapet. Anden, menar Robert, är en avbild av Gud och representerar viljan och förnuftet. Gud och Anden är bortom tid och rum vilket innebär att allt sker parallellt i ett enda nu. Därav är det möjligt att skåda in i framtiden och förutse händelser av olika slag samt även uppfatta vad som sker här och nu men på en annan plats. Robert drar här en parallell till Emanuel Swedenborg (1688-1740), vetenskapsman och teosof samt en av föregångarna till spiritualismen i Sverige. Vid ett besök i Stockholm uttalade Swedenborg plötsligt med klar stämma att ”Göteborg står i lågor och elden kommer att stanna två hus ifrån mitt eget.”

Robert snirklar sig vidare genom sfärerna mot materien. Där finner vi själen, förbunden med materien och representerande tanken och känslan. Kroppen, som ger själen en boning, är förstås förbunden med materien och därmed även av tid och rum.

Men varför inkarnerar själen i människokroppen? Här tar Robert vägen via Lucifer. Lucifer som de flesta av oss förknippar med djävulen. Robert uppger dock att Lucifer från början var en stjärna, Morgonstjärnan som fick sitt stjärnljus av Gud. Med tiden glömde stjärnan bort ljusets härkomst och sitt beroende av Gud och började tro att ljuset kom från honom själv. Stjärnan Lucifer föll av sitt eget högmod ner till en planetsfär och med stjärnfallet föll även människan.  Så här befinner vi oss nu, vandrandes runt i jordelivet, sökande och med en ständig längtan bortom orden. Till vad?

Det undrar Birgitta när den rena, vita snön dansande faller som lätta tussar mot Moder jord!